Tog en skogspromenad idag just för att ta lite kort på Hugo.

Här kommer några av bilderna.

Sen ska ju även Daniel flytta hit nu, eftersom hans mamma beter sig väldigt illa.

2500kr/mån måste han betala för att få bo kvar hemma (han får 2600kr/mån i studiebidrag).

Men då tycker hans mamma att han ska ta ett lån så han har råd att betala dem 2500kr/mån.

Vilken förälder vill att deras barn ska ta lån för att kunna bo kvar hemma?

Har man ett jobb med fast inkomst är det inte mer än rätt att man betalar för sig, men om man får 2600kr/mån ska man då behöva betala sina föräldrar 2500kr/mån för att bo hemma?

Det är mycket möjligt att jag har fel som tycker detta är helt sjukt?

Men ingen av mina vänner har iaf behövt betala en sådan summa när man nästan inga pengar tjänar.. Har aldrig hört talas om något sådant tidigare.

De (Daniels mamma och hennes sambo) har sedan midsommar betett sig väldigt illa.

De bar disk hela vägen från köket och ner till Daniels rum bara för att "starta någonting" som hennes sambo så fint sa.

Men själva dräller de disk i hela huset utan att orka plocka undan efter sig. Råkar de tappa saker(mat osv.) på golvet så blir de liggande där, vilket jag inte gillade särskilt mycket.

Man visste aldrig vad Hugo kom och tuggade på som han hade hittat på golvet någonstans, någon gång kan det ju faktiskt vara något väldigt olämpligt. Så vi sa ifrån och sa att tycker ni att vi ska behöva gå och plocka disk i hela huset varje dag? eftersom det för det mesta var vi som skötte diskmaskinen. Ska man ge kritik ska man även kunna ta kritik eller?

Vi påpekade att det stog odiskade saker här och var i huset och att om vi ska sköta disken så ska de också kunna göra det (de ska ändå vara vuxna människor).

Sen undrade vi även var pengarna vi gav dem varje månad tog vägen. Men det hade vi inget med att göra vad de gjorde med pengarna. Vi ville ju att pengarna skulle gå till mat, underhåll av huset osv. och inte till godiset de köper varje dag eller deras ålandsresor.

Varför de överhuvudtaget bar ner disken på Daniels rum för att "starta någonting" har vi fortfarande ingen aning om. Vi har flera gånger frågat dem vad som är problemet men får bara till svar " det är ni som har problem".

Vem säger så till sitt eget barn? De vill inte ens lösa några problem.. Det största problemet är sambon Jonny som är en manipulativ översittare som alltid ska ha rätt.

Daniels mamma påstod även att vi varit dumma mot henne och Jonny inte accepterade det. Men det är ingen som varit dum, och vad vi har gjort får vi inte veta heller för det är ju vi som har problem inte dem.....

Eftersom Daniels mamma har väldigt dåligt självförtroende och har väldigt svårt att förstå saker och ting, så är det inte hennes vilja som kommer fram utan sambons. Han har hela tiden gjort saker för att det lilla "bråket" ska bli värre.

Själv så tycker jag faktiskt synd om Daniels mamma, för hon vet nog inte riktigt vad hennes sambo är kapabel att göra. Men den sidan har vi fått se väldigt mycket av.

Vi har våra misstankar om vad han har i görningen, men det är inget man behöver ta här..

Ja.. Nu är det nog ingen idé jag skriver mer, för jag kan inte formulera allt på rätt sätt iaf..

Min mamma stod t.o.m och grät igår då hon var både arg och ledsen. Hon kunde inte förstå hur någon kan göra så här mot sitt eget barn..

Ja nu kanske det är så att ni tycker att hans "föräldrar" gjort helt rätt och att vi har helt fel, då får ni tycka det isåfall.. Själv så är man ju ändå ung och dum, barnslig och har ingen verklighetsuppfattning...........