Ja.. Då har vi varit iväg och hämtat hem Daniels prylar idag. Jag satt i bilen hela tiden eftersom jag faktiskt inte är välkommen där. Daniels mamma var hemma men ja, Daniel hann inte mer än in i huset innan hon hade ringt till sin kära sambo som tog första bästa bussen hem från jobbet bara för det. Herregud, vad är man för förälder om man inte klarar av att vara ensam hemma när sonen kommer och hämtar sina saker? RIKTIGT dåligt måste jag säga!!
Och vad gjorde sambon för nytta där hemma då? Ingen alls.. Enligt Daniel satt han bara i deras säng och surade.
Varför sitta och sura när han nu äntligen fick som han ville?

Ingen av dem vågade yttra sig om någonting nu när han väl kom hem, men annars går det minsann väldigt bra att komma med det ena hotet efter det andra. Men det är ju bara tomma hot. Då går det att vara kaxig kontigt nog.
Men de kanske inte vågade säga något bara för vi faktiskt inte var där helt ensamma.

Av de som hört hela historien (har ju inte skrivit allt här) så beter sig Daniels mamma + sambo väldigt konstigt. De har även sagt att det är ett väldigt barnsligt beteende och det måste jag faktiskt hålla med om, för något vuxet beteende är det då rakt inte.

Hörde ju av Daniel att hans mamma såg ledsen ut och det kan man väl förstå på ett sätt, men med tanke på deras beteende tidigare verkade hon ju inte bry sig så mycket. Säger bara som så här att man får ta konsekvenserna för det man gjort, så i det här fallet har hon bara sig själv och sambon att skylla.

Daniel har försökt prata med dem ett antal gånger, men med tanke på sambons inställning så är det som att prata med en vägg. Det går inte att resonera med honom, då han enligt sig själv har rätt hela tiden och alltid ska ha sista ordet.

Och till dem båda, väx upp! Tänk på att man inte kan behandla folk hur som helst.
De ord jag uttalat om er båda är inget jag på något sätt ångrar efter allt ni har gjort, fick t.o.m höra att det jag kallat sambon var lite väl milt.

Det brukar ju sägas att man ska behandla folk som man själv vill bli behandlad.
Kanske kan vara något för vissa att tänka på!

Att skylla på att ni blivit mobbade i era liv fukar inte riktigt, för det finns det fler som blivit t.ex jag själv. Men bara för det tänker jag inte behandla folk som skit, så fort någon säger emot lite.

Näe ta en tankeställare det kan nog behövas, för med den attityden kommer man inte långt i dagens läge!




Förlåt till er andra än en gång! Men nu är det slut på denna skit, nu ser vi framåt.



Imorgon väntar tvättmaskinen och ev. en sväng till Hallsberg.
På lördag är det Stockholm och dop!